Inlägg publicerade under kategorin Utnämningar
Det kom att bli lagkapten Eddie "Zambrotta" Ekblad som plockade hem årets golfmästerskap för A-laget på Hylliekroken. Han gjorde det på finfina trettioen slag på nio hål vilket är det bästa någon gjort slagmässigt under tävlingens tre år unga historia. Med dom fina slagen hade han vunnit både med och utan räknat handikapp vilket gör det till en odiskutabel seger. Därmed tar han över mästerskapstiteln från Daniel Jansson som segrade ifjol.
Här Zambrotta med 2017års champion Dennis "Robben" Rickbo.
Det var för övrigt en fin dag ute på Hylliekrokens gemytliga niohålsbana som aldrig kommer rankas högt inom golfvärlden men som är helt perfekt för oss som bara spelar en gång om året. Vinden låg som vanligt på men regnet som härjat stan under i stort sett varje dag denna veckan höll iallafall uppehåll till kvällen. Man kan till och med skymta solens strålar (eller skuggan som bildas) på bilden ovan. För första gången spelade man i samma lag som dom man gick i samma boll som och även om det skulle kunna ge upphov till visst mygel så underlättade det ordentligt i sammanräkningen. Det segrande laget blev Filip Hillgren, Ali Alhassan, Martin Persson och Calle Stenberg, ett lag som kanske också borde varit favorittippade med två relativt erfarna golfare i gänget. Just MP var en av mer ovana golfare som imponerade stort där han landade på 44slag, andra var Tobias Lettby och Filip Ahlström. Vår tyske gigant Mario Gloger var med för första gången och även om det inte ser ut så på bilden nedan och sett till att hans lag hamnade på sistaplats så landade han och Mattias Jurlander strax bakom trion ovan i slaget om "bäst amatör". 
Tysken i trubbel på andra hålet rapporterade Patrik Påhlsson om
Undertecknad gick i boll med Mukremin Semovski, Patrik Ingholt och Markus Swane. Trots att ingen av oss kan räknas som van golfare (samtliga andra lag hade minst en) så levererade vi en fin insats. Myggan, som spelat golf en gång tidigare, levererade sensationellt par på två sista hålen bland annat med en långputt från utkanten av green rätt i koppen på nionde. Vårt mindre starka hål var annars det åttonde där tre av oss landade i buskaget på utslaget. Det roliga med den här tävlingen är ju annars att gå i boll med personer man vanligen inte pratar så mycket med. Spelarna har sina platser i omklädningsrummet men här får man två-tre timmar tillsammans. Kokt korv och sista klunkarna av ölen innan det begav sig hemåt. Vi ses nästa år som jag sa till receptionisten innan vi gick. Det är en trevlig tradition detta.
Swanen goes Rory Mcllroy och försöker rädda upp situationen på åttonde
Dags för den traditionella A till Ö-sammanfattningen av säsongen. Vi klarade kontraktet till slut! På många sätt en mer tillfredställande känsla än att inte ha så mycket att spela för i slutet av serien men ångesten och dramatiken som följde med det var allt annat än hälsosamt. En pinne på sju matcher, tjugosex pinnar på femton matcher. Intressant säsong om inte annat. Trevlig läsning!
Av våra fyrtio mål har många varit riktigt snygga sådana. Swane hade förutom frisparkskanonen mot City två lobbmål som sänder tankarna till Håkanssons dagar. Johans kanon mot LB07 är min absoluta favorit då det kom mot serieledaren och gav oss en urstark pinne. Dennis har flera läckerbitar av Robben-klass där målet i Lomma får rankas högst. Vi minns också MP:s läckra lobbavslut i hemmapremiären mot Tomelilla. Dessutom ovanligt många nickmål där Mario, Swane, Dennis och Danne varit framme med pärat.
Bloggen firade i år tio. Inget direkt firande mer än att fortsätta skriva. Mot tio nya!
Cuperna blev ingen succé precis. I Skurup åkte vi ut redan under första dagen, trots förstaplats i gruppen. Sen fick vi förvisso revansch med fyra poäng på Tomelilla i serien. Men tangerat vårt sämsta resultat därute. I DM fick vi en tuff lottning mot div 2-laget Nosaby efter att ha slagit ut Kvarnby i andra omgången, trots en bra match förlorade vi 1-4. I MM åkte vi redan i gruppspelet med bara en seger (mot Balkan). Förbättringspotentialen är som synes stor till nästa säsong.
Det har varit total dominans i div 4 för Vellinge IF i sydvästran och IFK Simrishamn (obesegrade!) i östran. Intressant att se vad dom kan ställa med i trean. Även Vejby i nordvästran säkrade serievinsten tidigt men ser det som ytterst tveksamt att dom skulle hamna i vår serie 2020.
En minst sagt imponerande säsong av LB07 som gick som tåget fram till sista tredjedelen där det började hacka något i maskineriet samtidigt som Nike vann nio raka. Men man tog sig i kragen och vann sista matcherna mot bra motstånd i form av hemmastarka IFK Trelleborg och Tomelilla bland annat. Gläds lite extra med Sebastian Rask som nådde framgång direkt med sitt nya lag.
Felix Påhlsson har tunga fotspår att gå efter med en pappa och en farfar som legendarer i föreningen. Men tjugotvå starter av tjugotvå möjliga som artonåring, det är en rätt hyfsat start. Två mål och tvåa i assistligan på fem ass!
Göteborgaren André Jönsson vände hem men drog hälsenan under en träning. Stevie G flaggade för ett slut på karriären men så snackar han också rätt mycket ;)
"H-lvetes h-lvete". Rossi har kommit in som en virvelvind i Kulladal. Samarbetet med Pålle har utvecklats snabbt varpå resultaten sakta men säkert trillade in. Rossis erfarenhet och taktiska kunnande är ett inslag som kan ta oss ytterligare en nivå. Låt oss hoppas samarbetet fortsätter.
Inge Kvist har bjudit bloggen och dess läsare på fina bilder under hela säsongen som gått. Kan inte tacka dig nog för detta Inge! Det ger matchreferaten en uppfräshning. Vill också tacka min polare Jalle som i vått och torrt stöttat laget här i slutet. Obesegrade med honom i publiken!
J-vla powerduo vi har haft offensivt i år! Swanen och DRickbo har surfat fram under året. Siffrorna har jag lagt fram många gånger redan. Det bästa av allt är att dom bara är 25 respektive 22 och således har långa karriärer framför sig.
Kulladal har inte släppt in så här många mål på en säsong sedan 2012 då man åkte ur div 3. En anledning skulle kunna vara att backlinjen inte varit densamma två matcher i rad och att experimentet med en fembackslinje är en nymodighet i ett lag där olika former av 4-4-2 varit gällande i hundra år känns det som. Man kan inte bara lasta försvaret för vi har i flera matcher sett att när mittfältet inte orkar hålla stången så utelämnas försvaret till sig själv, bästa exemplen mot Södra Sandby och Malmö City här på det senaste. Tvärtom har jag aldrig sett mittbackarna Danne, Stenberg, MP, Jönsson och Bruce jobba så hårt för att få det att fungera. Här finns en stor bättringspotential men redan nästa år kommer vi få se resultatet av den.
Lillebror Lindeborg går inget vidare just nu. Negativt kval landade man på i div 6. Richard Palhoto har återigen knytit på sig skorna och med all respekt för honom och hans karriär så känns det som ett misslyckande när han åter måste ställa upp. Nu får man se till att fixa kvalet mot Holmeja och undvika att trilla ner i div 7. Kom igen nu LFF!
Malmölagen i nästa års div 3 riskerar att bara bli tre när nu LB07 gick upp och Kvarnby ner samt Flagg tvingas kvala för att hålla sig kvar. Men blickar vi upp en division finns en överhängande risk att Prespa eller Di Gule trillar ur så låt oss se. Vi landar i vilket fall inte på årets siffra.
Nils Falk. Vi saknar dig varenda dag som går. Föreningen är inte densamma utan dig men vi ska göra allt för att hedra ditt minne. Jag vet hur mycker du tyckte om bloggens A till Ö så denna är till dig Nisse!
Obehagligt var det när Derek Robertson fick avsluta matchen på Kirseberg men en huvudskada. Fortfarande förstår jag inte hur domarna kunde lämna det därhän och låta spelet fortgå. En massa sjukhusbesök senare är vår skotte igång igen. Symboliskt att första matchen sen skadan blev en bänkplats mot just City #furfucksake
Polenresan var ett riktigt trevligt minne att ha med sig in när tävlingssäsongen började. En av de bästa lagresorna jag varit på med Kulladal. Tacka vet jag Zambrotta som såg till att ordna allt och dessutom ledde sitt lag till resans mästerskapstitel.
Quizen som anordnades i Szczecin blev tudelad med ett vanligt med Rossis fotbollsfrågor och på Dickmans förfrågan även ett musikquiz. Vinnare i första blev Lag Mackan där Ingo dominerade. Vinnare i andra blev totalvinnarna Lag Zambrotta och totaltvåan Lag Legendaren. Delvis mitt fel att quizen alltid får en plats i våra sammankomster men lite kunskap ska vi väl också kunna pränta in.
Ruggigt dåligt hemmaspel har bidragit stort till bottenstriden. Med våra tolv inspelade placerar vi oss nästsist i hemmastatistiken. Däremot en desto finare femteplats i bortastatistiken. Nästa år ska Kulladals IP återigen bli vår himmaborg!
Sportchefen Mats Engström kom, såg och segrade innan han tyvärr sa tack för sig för några dagar sedan. Ett mycket positivt inslag för oss och nu kan man bara hoppas att det är en roll som fortsätter finnas i det kommande.
Trots många skador på våra målvakter så fick vi ihop det match efter match och vi får skatta oss lyckliga att ha den bredden på målvaktssidan. Fyra målvakter (Calle mv, Razza, Derek, Jimmie) har vi haft igång i serien under året, faktiskt fem om vi räknar med Stenberg som fick avsluta matchen mot Malmö City. Det är ett svårslaget klubbrekord. Tar vi också med DM så stod Ali en halvlek där och utökar siffran till 6.
Ulla Persson. Somliga personer borde alltid få ha sin egen bokstav i A till Ö. Ulla är en av dom. Var hade vi varit utan dig? Ett tack känns så futtigt men jag är övertygad om att du förstår din betydelse för oss alla.
Vill säga det igen: Vändningen vi gjort som lag är bland det mest imponerande jag upplevt som lagledare för dessa lirare. Jag kan inte minnas många lag som slutar säsongen som sjua och med fyra poäng från nedflyttning efter att ha börjat första sju matcherna med en pinne.
Winnie, det är min mamma det. Bäst i världen 
X är inte riktigt Kulladals melodi. På sextiofyra seriematcher 2017-2019 (bara tjugo matcher "BW90-året") har Kulladal bara åtta oavgjorda. Att jämföra med 2016, vår första säsong i återkomsten där vi spelade nio oavgjorda...
Ynglingarna fick i år ta stort ansvar och snacka om att dom kommer gå stärkta ur den här säsongen, när vi nu klarade oss kvar. Johan (19), som nästan får räknas som rutinerad nu, och Felle (18) startade nästan alla matcher tillsammans på mitten. André (18) har gjort det utomordentligt på ytterbacken. Niko och Ante har stått för båda bra starter och bra inhopp under året. Alla Kulladalsfostrade!
Zoltan! Coolaste målvaktstränaren ett lag kan ha. Fick som enda lirare ett pris efter Paintball:en nere i Polen. Det säger väl det mesta. Dessa historier som vaggade mig till söms när vi delade rum. Minnesvärd resa som sagt!
Ångestvecka kan man kalla veckan innan sista matchen mot Malmö City. Det blev inte många timmars sömn nätterna innan men desto fler natten efter. Tack för att ni fixade det pågar!
Älskar den årliga kräftskivan hos familjen Mellqvist-Persson. Det är en av årets absoluta höjdpunkter. Samma familj som åker land och rike (åtminstone Skåneland) runt för att följa Kulladals A-lag.
Öl kom vår Deustche Superman in med när vi säkrat kontraktet i omg 22. Firande på tyskt vis. Denna maskin som alltid levererar kämpainsatser på mittfältet. Det hör till att vi inte har honom tillgänglig hela säsongen men när han väl är med... Super-Mario!
| Markus Swane |
|
Till skillnad från tidigare år har konkurrensen 2019 varit obefintlig då tränarna allt som oftast valt att spela med en anfallare, eller med Dennis Rickbo som lekkamrat på topp (allra senast mot Malmö City). Samtidigt har våra andra anfallare, Erik med sina ljumskproblem exempelvis, av olika anledningar inte riktigt kommit in i det. Men Markus Swanes siffror kan stå för sig själv: Vinnare av skytteligan i div 3 SG med 19mål på 14matcher vilket ger ett målsnitt på 1,35 mål per match (!). En kan fortfarande inte låta bli att undra vad hans målfacit varit om han spelat tjugotvå matcher. Han har i stort sett fördubblat sin tidigare målskörd från säsongerna 2017 och 2018. Det är svårt att hävda att vi inte är beroende av vår skyttekung men å andra sidan kan man vända på det och påtala hur väl Swane trivs med sina lagkamrater. Markus Swane är ett fysiskt praktexemplar med ett stort hjärta för laget vilket utnämningen till lagkapten i sista matchen skvallrar om. |
Tidigare års vinnare:
2018: Sebastian Rask
2017: Markus Swane och Filip Gavran
2016: Sebastian Rask och Stefan Vagic
2015: Arlind Tahiri och Noah Christoffersson
2014: Arlind Tahiri och Johan Mellqvist
2013: André Håkansson och Edward Asamoah
2012: Andy Borg och Jimmy El-Jaleb
2011: André Håkansson och Jimmy El-Jaleb
| Dennis Rickbo |
|
Tillsammans med Felix Påhlsson var Dempa enda spelaren att starta samtliga tjugotvå matcher den här säsongen och sett till hela året har vänsterspringaren också varit vår jämnaste spelare med ständig poängutdelning, till och med när det gick emot i våras. Lika tungt som det var att se honom lida av knäskadan ifjol lika glädjande har det varit att få se Dempa skadefri i år och leverera därefter. Sju målgivande framspelningar gav seger i interna assistligan och lägg därtill elva mål som till exempel satte honom lika med Sebastian Rask i seriens skytteliga. En magisk säsong och en stor anledning till Kulladals fina återhämtning där man gick från en poäng och jumbo i omg 7 och tjugosju poäng och en sjundeplats i omg 22. |
Tidigare års vinnare:
2018: Filip Gavran
2017: Dennis Rickbo och Stefan Vagic
2016: Martin Persson och Viktor Celan
2015: Filip Ahlström och Aslan Hamadi
2014: Filip Ahlström och Alex Mårtensson
2013: Tobinho Sjöbäck och Denniz Salih
2012: Robin Svensson och Christoffer Bengtsson
2011: Joel Bang Berg och Mattias Stigsson
Någon utnämning av bästa spelare i U-laget kommer av förklarliga skäl inte ske i år.
| Joakim Söderlund |
|
Årets spelare från 2012 ryktades att sluta efter förra säsongen och vi får tacka högre makter för att det ryktet aldrig besannades. Söder har varit en ljuglimt i en backlinje som fått utstå ännu mer ändringar än ifjol vilket då tycktes ohållbart. Årets försvarslinje har ändrats från match till match och det har fortgått enda sedan i våras, räddningsplanken blev under hösten ytterbackarna som sista sex matcherna förblev dom samma. Söder gick från klarhet till klarhet och senast efter matchen i lördags kom en lagkamrat med orden: "Söder känns alltid som en kandidat till matchens spelare" vilket tyder på en hög lägstanivå. Kroppen har bara hållt för femton matcher totalt men det är också femton matcher med ständig leverans, och minst en tunnel per match känns det som. |
Tidigare års vinnare:
2018: Eddie Ekblad
2017: Eddie Ekblad och Oliver Ohlsson
2016: Daniel Jansson och Tim Rickbo
2015: Martin Persson och Morgan Nielsen
2014: Calle Nelin och Denniz Salih
2013: Hozan Faridoon och Jonathan Malmqvist
2012: Eddie Ekblad och Hozan Faridoon
2011: Daniel Jansson och Hozan Faridoon
Någon utnämning av bästa spelare i U-laget kommer av förklarliga skäl inte heller ske i år.
Dags för den traditionella A till Ö-sammanfattningen av säsongen. Årets säsong har varit upp och ner men att vi trots det hamnar på en fjärdeplats är inte fy skam. Vi ska heller inte förglömma segern i NH-cupen! Låt oss börja...
Aldrig blir det tjatigt att tacka Ralf Ekberg och Håkan Isgren för allt. Lycka till med HK Malmö och Anderslöv!
Bottennappen tar vi tidigt på listan. Lödde (B) är den som känns mest ännu men där blev också förutsättningarna något speciella med tre utvisningar (har aldrig hänt och kommer aldrig hända igen). Malmö City (B) var nog den sämsta rent spelmässigt, hade vi ett skott på mål? Bubblare på listan: Tomelilla (H) och Lödde DM (H). Rosengård FF MM (H) var jag inte på men den kanske någon vill ha in också.
C:et bars även i år av Eddie "Zambrotta" Ekblad vilket han gjorde med den äran. Noterbart att Årets Duncan vid inte mindre än fyra tillfällen lånade ut bindeln (Daniel Jansson, Martin Persson, Calle Nelin och Joakim Söderlund).
Det unga gardet har visat framfötterna under årets säsong. Låt oss först nämna juniorernas fina höst i en utmanande U-lagsserie. Sen Felix Påhlsson som gått från klarhet till klarhet med totalt nio matcher från start under sin första hela säsong som senior. Primus Swenson som under hösten varit en av våra mest tongivande spelare. Nikola Antic som tränat med oss främst efter sommaren och gjort sin första match från start i A. André Grahovac och Antonio Pavlovski som gjort fina debuter under sina korta inhopp. Det här bådar gott.
Eslöv och LB07 hade en fin dust om förstaplatsen i årets div 3 SG. Jagande LB:s bortavinst på Ekevalla i omg 16 ändrade förutsättningarna för ett ögonblick men Eslöv svarade då med fem raka segrar, något som LB inte kunde upprätthålla. Se vad Eslöv kan ställa till med i tvåan. Tittar vi på senaste årens seriesegrare i div 3 och deras resultat kommande år borde man ha goda chanser: Nosaby (femma) och Österlen (sjua).
Filip är ett namn som ständigt är närvarande i den här seniortruppen. I år landade vi på tre Filip sedan Welin från Landskrona åtminstone ett par månader joinade Gavran och Hillgren. Vi glömmer aldrig mångårige försvarsklippan Jönsson och Kutlesovski som var uppe hos seniorerna för ett par år sedan. Det blir fem Filip på tre år...
Georg "Rossi" Eterovic återvänder till moderklubben som A-lagstränare. Ett samarbete jag verkligen ser fram emot.
Höganäs var favoriter till att ta hem serien men fick in i sista omgången slåss för kontraktet. Vi fick iallafall gruvlig revansch för den futtiga enpoängaren vi lyckades ta mot dom 2012. Jag skulle egentligen inte önska någon av Balkan, Höganäs och Tomelilla ur serien men de två förstnämnda lagens fotboll tilltalar mig. Tomelilla i serien bidrar med andra trevligheter, alltid lika roligt att komma till Tomelilla IP. Se om dom klarar ut kvalet.
Intressant med Södra Sandby som motståndare nästa säsong. Tillsammans med Nike, Flagg och Råå gick man upp från fyran. Det blir en ny bekantskap för oss "yngre" i Kulladalshistorien, vågar nämligen inte säga att lagen aldrig spelat i samma serie tidigare. Däremot är det första gången någonsin laget spelar i div 3. 2015 spelade man i div 6...
Jag vet inte exakt hur många mil Daniel Jansson kört mellan Malmö och Kalmar senaste åren, men vad han gjort och fortsätter göra för vårt lag kommer aldrig någonsin att glömmas. Legacy.
Kulladal tog äntligen hem slutsegern av Nils Holgersson Cupen. Efter många års kamp lyckades vi äntligen gå igenom hela slutspelet, dit vi alltid kommit men inte räckt till. Denna gång lyckades vi bland annat slå div 2-laget IFK Malmö. Smått parodiskt att Kulladalslagen fick möta varandra efter gruppspelet, det är en höjdpunkt i min relativt unga lagledarekarriär.
Labinot Harbuzi 
Malmölagen var rätt många till antalet i årets serie. Högsta antalet sedan 2015 då fem Malmölag (Olympic, Flagg, Hyllie, Husie och LB07) var representerade. Den siffran skulle kunna slås 2019 men det ska trots allt mycket till. Flagg joinar med garanti Kulladal, Malmö City och Balkan medan LB07 kvalar uppåt och Kvarnby just nu är på återkvalplats i div 2. De båda kommer dock få mötas vid händelse av LB-seger i returen mot Stafsinge (2-2 i Halland) och Kvarnby inte lyckas gå om Ullared i sista omgången av div 2 VG.
Nils Falk har alltid uppskattat denna sammanfattning av säsongerna vilket i sin tur uppskattas av mig. Nisse är en av de Kulladalare jag beundrar mest och en pratstund med honom glädjer alltid.
Olympic kommer sluta 9:a eller 10:a (nytt kontrakt) i div 2 VG och Lindeborg slutade 6:a (nytt kontrakt) i div 6 SV A. Så gick det för våra grannar i år.
Patrik Påhlsson fortsätter leverera under sin tränargärning i Kulladal. Sedan återkomsten 2014 har han räddat laget undan nedflyttning till div 5, vunnit div 4, etablerat sig i div 3 via bland annat den bästa serieplaceringen klubbens haft under 2000-talet, vunnit Malmömästerskapen, vunnit NH-cupen och ja behövs det sägas mer?
Quaresmas yttersida är nästan lika läcker som Mukremin "Myggo" Semovskis.
Rätt otroligt att gräset klarade sommarens torka så pass väl. Bara att studera gräsytornas förfall för att se vad som kunde blivit. Stor cred till vaktmästare Johan som skötte underhållet av den. Men vilken sommar!
Skytteligavinnare två år på raken. Sebastian Rask har lyckats med något som bara André Håkansson lyckats med under 2000-talet. Andra spelare, utöver Daniel Jansson, att vinna Årets spelare två gånger sedan bloggen införde utnämningen 2011.
Tysken Mario Gloger har onekligen varit ett positivt inslag på Kulladals IP, både på och utanför plan. Det tog ungefär en minut innan han fått alla att tycka om honom.
Ulla Persson, vad vore Kulladal utan henne? Har äntligen kunnat trappa ner något och njuta av barn och barnbarn spela fotboll istället för att servera åskådare på matcherna. Det är oerhört glädjande.
Vår fina målvaktsuppsättning har räddat oss flera gånger i år. Filip Hillgren stod för flera starka matcher (två hållda nollor på fem matcher) när Calle Nelin gick skadad under våren sen när han själv blev skadad tog Jimmie Andersson över och gjorde precis det med den äran (två matchens spelare på tre matcher). Sen kom Calle tillbaka och dominerade i stort sett under hela hösten, med Balkan hemma som främsta höjdpunkt.
Winnie Nelin Jensen, världens bästa morsa! Tvåa på KFF-tipset under hösten dessutom.
Xavi och Xabi har slutat. Vem har vi nu? Får ta Primme till hjälp.
Ymor, eller FC Trelleborg som dom heter nuförtiden är på väg att joina grannarna IFK Trelleborg i div 3. Efter 4-0 mot ex-Kulladalaren Johan Isgrens (d.ä.) Fortuna är man på god väg att säkra avancemang från kvalet. Matcher mot Tomelilla och Veberöd återstår dock.
Zoltan Szabo, inte bara en målvaktstränare av rang också en värd av högsta klass vare sig det gäller lagfest eller en Champions League-kväll. Fortsätter minst ett år till!
Årets "träningsläger", i brist på ett bättre uttryck, höll vi i Hamburg. En rakt igenom underbar resa med besök på en av de mäktigaste restauranger jag varit på, Bundesliga-fotboll, Reeperbahn (det besöket lockade inte just mig) med mera. Jag hade feber i två av tre dagar men ändå kastar jag in den på topp 5 av mina favoritresor.
Är rätt otroligt att två av våra "upplänningar" Calle Stenberg och Filip Ahlström 2019 går in på sin elfte respektive åttonde säsong. Mäktigt. Vem hade trott det en gång i tiden?
Österlen tappar sin tränare Mladen Blagojevic till Mjällby där han ska vara assisterande tränare till Milos Milojevic. Han blir sannerligen inte lätt att ersätta och det är tråkigt för Österlen och Skånefotbollen som helhet. Men en fin möjlighet för Mladen själv särskilt nu när Mjällby är klart för spel i Superettan 2019. Att ha favoriter bland motståndartränare hör inte till vanligheterna hos mig men han och Daniel Lindgren har blivit just det.
| Sebastian Rask |
|
Det skulle ju vara tjänstefel att hävda annat. Enda reella |
Tidigare års vinnare:
2017: Markus Swane och Filip Gavran
2016: Sebastian Rask och Stefan Vagic
2015: Arlind Tahiri och Noah Christoffersson
2014: Arlind Tahiri och Johan Mellqvist
2013: André Håkansson och Edward Asamoah
2012: Andy Borg och Jimmy El-Jaleb
2011: André Håkansson och Jimmy El-Jaleb
| Filip Gavran |
|
Filip Gavran har gjort sin bästa säsong i Kulladalströjan, både han var med och bidrog så har han i år varit en av lagets mest framträdande, inte minst under hösten där han match efter match varit en av de mest tongivande. En av få i laget som faktiskt törs utmana sin gubbe och från kanten öppna upp stora möjligheter både för sig själv och lagkamrater. Något som styrker detta är flera matchavgörande mål: Tomelilla (B), Höganäs (H) och Dösjöbro (H). Som absolut bäst när han nyttjar |
Tidigare års vinnare:
2017: Dennis Rickbo och Stefan Vagic
2016: Martin Persson och Viktor Celan
2015: Filip Ahlström och Aslan Hamadi
2014: Filip Ahlström och Alex Mårtensson
2013: Tobinho Sjöbäck och Denniz Salih
2012: Robin Svensson och Christoffer Bengtsson
2011: Joel Bang Berg och Mattias Stigsson
Någon utnämning av bästa spelare i U-laget kommer av förklarliga skäl inte ske i år.