Äntligen är det dags för fotbollsträning igen! Det har varit det längsta höstuppehållet under mina år hos seniorerna, vilket till en viss del beror på att serien slutade redan i september månad. Det hör inte till vanligheterna. Visst byggs fotbollsabstinensen på för varje dag som går under ett uppehåll. Bättre blir det inte av att man tvingas se Bundesliga på en minimal stream på Unibet (som dock räddat mitt liv) när nu ingen svensk tv-kanal vill visa ligan. Där finns nog dom som velat haft ett ännu längre uppehåll men nu får det vara nog med ledigheten. 

Det går rykten till höger och vänster om provspelare och spelare som ska prova i andra föreningar. Jag är inte säker på vad jag "får" uttala mig om och inte så jag det vänta till träningarna är igång. Officiellt är däremot att fyra 01:or ska upp och träna med seniorlaget här under hösten. Felix Påhlsson, mittfältare som under året gjort A-lagsdebut när han startade inne i träningsmatchen mot Rydsgård i juli. Har spelat en hel del som mittback i egna laget men uteslutande använts som mittfältare av Håkan Isgren i U-laget. Genti Bulliqi (02:a), mittfältare/anfallare som under många säsonger visat framfötterna när han tränat och spelat med äldre. Spelade frekvent hos 99:orna när dom spelade i div 1 södra Götaland. I år spel med juniorerna i några matcher och redan tränat med seniorerna under året. André Grahovac, yttermittfältare i dom matcher jag sett honom med juniorerna och U-laget. Målskytt två matcher i rad under för U här under hösten. Antonio Radolovic Pavlovski, yttermittfältare som jag inte sett lika mycket av som övriga så ska inte sitta och dikta något hittepå. Var med i min första (och enda?) match som assisterande tränare när jag hjälpte Pålle med 01:orna i början på året. Har också varit med på seniorträningar under hösten. Fyra spännande spelare som tar ett naturligt steg upp i seniorlaget. Ett viktigt steg inte bara för spelarna själv utan för seniortruppen som tappade juniorlaget här under hösten. 

Särskilt länge har vi inte varit i träning innan första matchen i MM ska spelas. Snart får vi reda på exakta speldatum men förutsatt att lagen kommer överens är Olympic - Kulladal först ut helgen 11-12nov. Två veckor senare är det sen tänkt att Kulladal ska möta Kvarnby. Första matchen nästa år blir sen bortamöte mot IFK Malmö. Det kan man kalla en tuff start på årets upplaga - tre inledande matcher mot div 2-lag. Arrangören vill sätta regerande mästarna på prov! Kommer uppdatera MM-inlägget från i fredags med matcher, datum och resultat som vanligt. Men här är matcherna i Kulladals grupp:

Omg 1 - rekommenderade speldagar: 10-13nov

Kvarnby - Balkan (11nov kl 19)

IFK Malmö - LB07

Olympic - Kulladal

Omg 2 - rekommenderade speldagar: 24-27nov

Balkan - IFK Malmö

Kulladal - Kvarnby

LB07 - Olympic

Omg 3 - rekommenderade speldagar: 2-5feb

IFK Malmö - Kulladal

LB07 - Balkan

Kvarnby - Olympic

Omg 4 - rekommenderade speldagar: 9-12feb

Kulladal - LB07

Kvarnby - IFK Malmö

Olympic - Balkan

Omg 5 - rekommenderade speldagar: 16-19feb

LB07 - Kvarnby

Balkan - Kulladal

IFK Malmö - Olympic

Ses imorgon!

Det är med visst vemod bloggen konstaterar att vi nu går mot slutet av ännu en säsong. Den bästa på 2000-talet! Det skäms jag inte att tjata över. Nån har redan försökt få in smolk i glädjebägaren genom att säga att årets div 3 SG är den svagaste på länge men det ser jag som ren rappakalja. Om det vore fallet skulle väl fjolårets topplag IFK Trelleborg och Lödde sprungit hem serien med lätthet. Just dom lagen har snarare haft stora problem i år. Men personen som sa det hävdade också att hans lag genom att besegra Olympic var bäst i serien - trots dåvarande femteplats. Så ja vi tar väl just det med en nypa salt. I dagens tidevarv där spelare i stan byter klubbar som en annan köper nya skor har Kulladal lyckats med en oerhörd kontinuitet från 2012 och framåt. Vi nämner det året för det var då femton spelare lämnade och den kärna som fortfarande finns kvar bildade en gemenskap vi idag ser resultatet av. Tror inte några namn bör nämnas men dom som varit med hela vägen bör känna stolthet. Och dom spelarna som valt att vända hem och åter få känna värmen som bildas av att ta på sig den blå matchtröjan. Årets säsong har gett en mix av erfarenhet och ungdom där det gemensamma hela tiden varit hunger. Passionen för fotbollen har funnits där, men den där hungern som gör att vi bara kan mala på har också växt fram. Truppen har kommit långt. Vi har fått nya spelare som bidragit stort och dom 75% som varit en del av truppen senast tre-fyra åren har utvecklats mycket. Samtidigt som dom yngre bankar allt tyngre på porten och faktiskt redan fått vara med och leka. Men det är nog trots allt gruppen som helhet som utvecklats mest. Pålle nämnde en del tisdag, vi har kommit en lång bit på vägen när vi nu kan snacka om att göra en sak och sen faktiskt också utföra det - på många plan. Man har kunnat prata om det förbjudna (att vara bäst) utan att sväva iväg. En annan del jag märkte i år är hur vi lägger upp matcherna taktiskt. Det kanske låter helt fel men jag skriver det ändå. Tidigare har vi kört på i vår egen takt, utifrån vår kunskap. Men i år har vi börjat prata om motståndarnas brister. Något som tidigare bara varit en bisak har under hösten blivit ett allt större inslag. Truppbredden är väl värd att nämna. Jag vet f-n om det bara handlar om att vi har klasspelare på var position - för det har vi haft många säsonger tidigare (2009-2012 och på senare år kan nämnas), jag tror det snarare handlar om att laget tål förändringar. Spelarna (läs: laget) vet exakt vad som ska göras och den tryggheten som det ger förändras inte av att en spelarna byts ut. U-laget stödjer tesen. Man har gått fenomenalt trots att Hågan har använt hundra spelare. Vi har dock varit hyfsat förskonade från skador och sjukdomar men truppen har prövats flera gånger om. Man törs knappt nämna det men årets uppbyggnadsperiod med Pildammarna och brottarhallen som kanske är receptet på framgången. Sen blir ingen säsong "värre" än den 2015 då vi använde upp över trettio spelare (och ändå köttade hem div 4). Under alla mina år har säsonger bjudit på djupa dalar och höga berg, men de tre senaste säsongerna har varit övervägande positiva (serievinst, kontrakt, toppstrid) och det var ett tag sedan Kulladal hade. Det bevisar något. Tillsammans med segern i Malmömästerskapen, alla gamla rekord vi raderat ut och förhoppningvis kommande säsongers framgång blir det just det som står kvar när vi om tio år ser tillbaka på nuvarande period. Varenda säsong hittills har jag sett framemot med tillförsikt men för första gången känner jag en oerhörd optimism inför 2018. Kan vi få behålla och utveckla truppen ytterligare kan det bli en ny framgångsrik säsong. Sen när transfermånaden närmar sig går man alltid in i den med en klump i magen, alltid med den säsongen för nu sex år sedan i minnet. Se om någon kan hålla min hand igenom perioden. När den sedan är avklarad, då kan vi börja bygga mot ännu en förhoppningsvis fin säsong.

Nu går vi in i den sista omgången mot Dösjöbro utan press och kan bjuda publiken på ytterligare en fin fotbollsmatch. 

Efter fem veckors tävlingsuppehåll väntar tuffast möjliga motstånd när vi tar emot antagonisterna Olympic på söndag. Innan detta inlägg var jag beredd att skriva hur ovanligt det är med ett obesegrat lag i div 3 SG efter tolv omgångar, men det fick jag snällt ta tillbaks. Faktum är att vi haft ett obesegrat lag efter tolv omgångar tre av de senaste fyra åren (2017: Olympic, 2016: Österlen, 2015: Olympic och 2014: FC Höllviken). I år är det alltså Olympic (igen) som har en nolla i förlustkolumnen när vi inleder hösten. Nu gick man dessutom och vann på svåra Vångavallen i måndags. Truppen verkar ha behållts intakt sånär som på några breddspelares flytt. Trodde att Trelleborgarna skulle gripa sista halmstrået för att vara med i slaget om serieseger men dom gröna är helt enkelt för bra. Det blir onekligen något att bita i när Olympic gästar Kulladals IP på söndag. Årets upplaga känns mer rustat för div 2 än den föregående, väldigt unga upplagan. Sen om man får behålla truppen intakt är en annan femma. Vi får se vad vi har att komma med söndag. Vi står iallafall med fem raka utan förlust (sex stycken med MM-finalen) och en skadefri trupp där bara ett par semesterfirare saknas. Träningarna har sett bra ut och träningsmatchen mot Rydsgård var ett fint kvitto på de ungas utveckling. Nu krävs det mer än så på söndag. Sett till vårens match och Olympics fenomenala säsong i stort är det en sån match där spelarna måste spela så nära sin maximala kapacitet som möjligt för att vi ska få med oss något av värde från matchen. Kamp lovar jag att det kommer bjudas på. Nu får det i övrigt vara slut med hyllningarna av dom gröna, sånt tar bara emot. 

Första höstomgången har redan spelats, sånär som på matchen Lund - Hörby som spelas om två veckor. Som om BW:s avhopp inte skapade tillräckligt oreda i serien. Eftersom Lund står över nästa omgång kommer man ha två matcher färre spelade än de flesta lag. När Lund inleder sin höst den 12aug har man haft ett tävlingsuppehåll på över sex veckor. Fördel/nackdel? Låt oss se. Trodde annars att första höstomgången skulle bjuda på andra tendenser än vad vi sett under våren. Trodde till exempel att Lödde skulle vända på en negativ trend hemma mot Eslöv, att något skulle ha förbättrats över sommaren. Men 0-1 talar sitt tydliga språk. Nu snittar Lödde under 1 mål per match. Förra årets trea är farligt nära nedflyttningsstrecket. Jag trodde även att IFK Trelleborg skulle slå Olympic, men då hade jag också hört rykten om att dom gröna skulle ha tappat en del tongivande spelare. Dessutom trodde jag att sommaren skulle göra Zebrorna gott. Sist men inte minst trodde jag att Dösjöbro skulle få vänt sin dystra trend, kanske inte vinna mot Nosaby men åtminstone få något positivt med sig därifrån. Nu har man fem raka utan vinst, bara en pinne på dom och en målskillnad på 4-14. 

Träningen imorgon innan Pålle/Ralf tar ut höstens första matchtrupp (i serien). 

Hoppas ni har ett skönt sommaruppehåll. Vädret har väl varit lite sådär, åtminstone för dom som gillar sol och höga temperaturer. Själv har jag hunnit med en sedvanlig tripp till Deutschland och Ruhrområdet, där regnade det mestadels men eftersom vi var där för att se starten i Tour de France så gjorde det inte mycket. Att se starten av världens största sportevenemang var en upplevelse jag sent kommer att glömma. Halvdansk som jag är har jag växt upp med tävlingen och nu fick jag så äntligen se det live. En miljon cykelfans uppskattade arrangören det till över två dagar. 

Mitt i uppehållet fick vi den trevliga nyheten att Patrik Ingholt är klar för oss. Mittfältaren blir en joker att ha tillgodo nu när vi drar igång seriens åtta sista matcher. Få av oss har sett honom i matchspel men väl skadefri har det sett bra ut på träningarna. Klart intressant. Det ger truppen ännu lite mer bredd. Det fanns några matcher där mitt på våren där man satte visst tvivel på huruvida vi kunde klara ut skador och avstängningar men i slutet av våren tycker jag detta tvivel raderades ut. Beviset på det såg vi på resultaten och klättringen i tabellen. Beslutet att gå över på en 4-1-4-1-uppställningen kom i vågorna av skade- och avstängningsproblematiken på anfallarna, men känslan är att övergången permanentats i och med framgångarna på sistone. Frånvaron på Calle Nelin löstes genom att Dominic Cica kom in och gjorde det hur stabilt som helst. Frånvaro, skador och avstängningar på försvarare löstes genom (en mångårig) bredd på försvarssidan. Det är en lagdel där Kulladal under mina år aldrig haft några bekymmer, inte ens nu när Daniel Jansson, Filip Jönsson och Filip Ahlström saknades. Mittfältet har klarat sig från skador någorlunda där ynglingarna Johan Mellqvist och Primus Swenson visat imponerande kontinuitet. Sån tur är turades Martin Persson och Filip Ahlström om att vara skadade varför den så grundläggande balansplatsen aldrig äventyrades. Det är med viss optimism laget går in i höstsäsongen. Förutom att vi inte förlorat på sex matcher fungerade spelet både framåt och bakåt mot slutet av våren, skadelistan är under kontroll, tre nyckelspelare har nollställt avstängningshotet och sen ligger där en känsla av att vi presterat en bit under vår toppnivå. 

Förstår att spelare och tränare ännu slickar såren efter våren och säkerligen njuter av ännu en veckas uppehåll men jag kan knappt bärga mig! 

Ha en fortsatt trevlig helg!

Hoppas ni har haft en fin midsommarafton och inte vaknar upp alltför sega här på lördagen. Själv lyckades jag slå in både jobb och därefter firande på kvällen. Tyvärr nåddes vi av ännu en inställd match igår när J-lagets motståndare imorgon (söndag) FC Rosengård tvingades ställa in. Det var länge sedan J-laget spelade match nu men Sjöbomatchen som blev inställd förra veckan ska iallafall försöka spelas på onsdag den 28juni. U-laget har två inställda matcher bakom sig och de båda ska nog försöka trängas in i höstschemat. 

På torsdagen avslutades den elfte och sista omgången i div 3 SG innan serien börjar om. Olympic vann som väntat mot Hyllie, redan efter fem minuter stod det 2-0. Dessutom en oerhört stark seger av Eslöv i sexpoängsmatchen borta mot Lund som nu har fyra poäng upp till säker mark. Själv har vi sköna sju poäng ner till återkvalplats. Som sagt kanske inte så relevant att jämföra med fjolårets serie eftersom denna saknar ett lag. Men säkert är att det krävs minst tre matcher för lagen därnere att ta ikapp oss. 

Nu väntar alltså Hyllie innan sommaruppehållet tar vid. Det är lätt att glömma det förgångna men jag undrar om tränare Patrik Påhlsson har haft ett större huvudbry under sina tidigare år som tränare än vad han har inför tisdagens match. Daniel Jansson, Filip Jönsson och förmodligen Filip Ahlström (fick ju utgå med ljumskbesvär i onsdags) missar matchen och en helt ny mittbacksuppsättning får vaskas fram. Hur den ska sättas upp beror nog också lite på hur pass redo Joakim Söderlund är. Kan han spela kan Calle Stenberg flyttas in. Den andra platsen är upplagd för Marcus Sandén som dock inte har en nittiominutersmatch på hela säsongen. Ett alternativ är Mattias Jurlander där det dock finns ett aber med två alldeles för aggressiva mittbackar (CS/Julle). Ännu ett är att kasta in en oprövad Oliver (Ohlsson/Wågreus) från U-laget men med tanke på matchens betydelse (förstå mig rätt!) och det faktum att de båda inte spelat match på snart två veckor gör nog det alternativet otänkbart. Calle Nelins frånvaro skapar inte lika mycket huvudbry eftersom Dominic Cica har gjort det bra som vikarie hela våren. Även Markus Swane missar matchen och där är väl den största frågan om Sebastian Rask verkligen är redo för att starta - han har gjort två plus 25 inhopp efter comebacken. Annars ligger en lösning likt den vid Swanes avstängning nära tillhands där Tobinho Sjöbäck spelar som ensam forward uppbackad av ungtupparna Johan Mellqvist och Primus Swenson. Martin Persson bakom. Den sista stora frågan är vem som blir yttrar. Jörgen Mellberg fick också utgå ljumskskadad mot Dösjöbro och hans medverkan mot Hyllie är osäker. Dennis Rickbo torde vara förstakandidat in oavsett om det blir till vänster för Julle (om han skulle bli mittback) eller till höger för Legendaren. Nästa alternativ är Stefan Vagic. Jag kan tänka mig att Pålles funderingar ser ut ungefär så här men vilken lösning han väljer är en annan femma. Efter matchen i omgång 2 där vi tappade en säker 2-0-ledning till 2-2 bör Kulladalsåskådarna vara skonade från underskattning denna gång, det är åtminstone min förhoppning. Se upp för Arianit Mulaj som stänkt in sju av lagets totalt tretton baljor. Notera att den tolfte omgången startar redan måndag med Dösjöbro - Lund. 

Grattis till Jimmie Andersson som med en match kvar redan plockat hem KFF-tipset! Det intressanta är nu slaget om andraplatsen där Martin Persson ligger bäst till, en poäng före Fredrik Engdahl och Jonas Falk samt helt plötsligt slaget om sistaplatsen som vår gode följare Perry lovat skänka 500kr till. Den platsen innehas just nu av Johan Mellqvist och Winnie Nelin Jensen. För att se ställningen och tips inför Hylliematchen går ni in på KFF-tipsets hemsida. Hoppas ni som inte har chans till vinstpengar gör er redo för revansch i höst!

Träning måndag kl 18 (OBS!) härnäst på schemat.

Ha en fortsatt fin midsommarhelg!

Segern i lördags satt där den skulle. Även om vi inte genomför matchen på ett perfekt sätt så lyckas vi ta tre poäng och det i en sexpoängsmatch. Den är inte perfekt för med tanke på en stark första halvlek måste vi hitta ett sätt att stänga matchen, som vi gjorde mot IFK Trelleborg och Bjärred. Såsom målet kommer till vid 2-2 ska inte få hända vid ledning. Sen är det en extra skön känsla att det är en inhoppare i Dennis Rickbo som ligger bakom segern (och för den delen gjorde en stark insats i Lödde), för känslan under hela vintern har varit att truppen är bred och konkurrenskraftig men sen i vissa matcher på det senaste har vi kommit till korta när nyckelspelare saknats. Med två anfallare borta är det skoj att mittfältet kliver fram med tre mål, det hör kanske inte till vanligheterna. Senast vårt mittfält satte tre pytsar i en seriematch var i guldmatchen mot Balkan 2015. Värt att nämna är Jörgen Mellbergs 2-1 som kom tjugo år efter sitt första mål i Kulladalströjan! Det är en fantastisk bedrift som inte många kan stoltsera med - åtminstone inte i förbundsserierna. Förra veckan igen spelade han hem sitt andra Malmömästerskap, nitton år efter det första. På en imponerande meritlista finns även tre (!) avgjorda kval (1997, 2011, 2014), tre seriesegrar (2000, 2005, 2015) och skytteligor till höger och vänster. Legendariskt! Underbart skönt att vi efter plattmatchen mot Lund nu har tre förlustfria matcher där inställningen varit på topp. Det har också gett oss lite distans till botten. Intressant nog har vi precis lika många poäng som efter åtta matcher ifjol. Nästa lördag väntar ännu en sån match där vi vid seger kan ta oss förbi motståndarna Hörby i tabellen. Svår match dock. Tobinho Sjöbäck avstängd då, se hur det blir med våra skadade spelare - uppdatering under veckan. 

Igår spelade J-laget en tuff bortamatch mot topplaget Bjärred. För några säsonger sen klagade jag på mina ledarkollegors oförmåga att smsa. Igår fick jag målrapport från hela matchen av Påhlsson. Nuff said! Förutom det faktum att han som A-lagstränare går ner och coachar ett juniorlag. Snacka om prestigelöst. Den mannen har klubbkänsla. Matchen gick dock inte lika bra. Som väntat fick man det tufft men 7-1 var lite för stora förlustsiffror sett till matchen. Nu får man ladda om till vårens sista hemmamatch som spelas mot Sjöbo (på samma poäng som Kulladal) på fredag. 

Ikväll spelar U-laget hemma mot bottenlaget Staffanstorp. Inga problem att få ihop lag när det vankas hemmamatch. Hoppas nu spelarna kan revanschera sig efter att man förra helgen fick ställa in mötet mot FC Rosengård. 

Hade något mer att skriva om men glömde bort det i detta nu. Återkommer i veckan!

Då fick Kulladalsspelarna hastigt och lustigt njuta av lite ledighet denna helg. Förmodligen skönt efter en tung träningsperiod med många matcher däremellan. Allra bäst helg har nog Tobias Sjöbäck och hans Annika haft då man välkomnade sitt första barn till världen. Ett stort grattis till det! Därmed välkomnas Tobinho in i pappaklubben som förutom honom utgörs av Jimmie Andersson, Calle Nelin, Calle Stenberg och Eddie Ekblad. Se vem som är näst på tur...

När man just hörde Ingvar Oldsberg uttrycka orden: "Våren är på ingång" så rasade snön ner när man cyklade hem från jobb vid 21-tiden. Så lätt släpper tydligen inte vintern greppet. Hoppas bara den är snäll nog att inte äventyra vår gräspremiär den 3april. När man längtat i sex månader går det liksom inte vänta längre. Träningsmatcherna avlöser varandra. Allra flitigast är Lunds SK och Dösjöbro som spelar matcher var och varannan dag känns det som. Lund har lirat tre matcher på sex dagar (fyra på tio dagar) och det är inga ängagäng man mött precis. För övrigt jättekul att läsa assisterande tränaren Marcelo Salazars matchreferat från var match. Tillsammans med Dösjöbro och Olympic har man seriens bästa försäsongsuppdatering via hemsidan. Överlag har våra seriekollegor bra uppdatering på hemsidor, Facebook och Instagram. Sånt är trevligt. På tal om referat kanske ni som lirade i fredags uppskattar att läsa alltid lika härliga Bengt Månssons referat från matchen. U-laget säkrade där årets första seger (förvisso bara spelat två matcher), vilket alltid är ett trevligt konstaterande. Lika kul blev det inte för lagen under U, både Juniorerna och 01:orna har spelat färdigt i DM efter att Wormo som behövde vinna mot Staffanstorp respektive o1:orna förlorade klart mot Höllviken. Nu står hoppet till 03:orna vars motståndare i slutspelet väl lottas fram imorgon. I seniorernas DM kan vi konstatera att Malmölagen Husie, Klagshamn (trots förlust i sista), Limhamn och Arlöv gick vidare till slutspel efter gruppseger. Ariana och Srbija ligger bra till för avancemang eftersom även några grupptvåor går vidare och dom i det avseendet har spelat in maximala sju poäng. Knockout-fasen börjar med omg 1 där de som gått vidare från gruppen lottas mot varandra. I omg 2 går sen lagen från div 3 och 4 in i turneringen. 

Kommande vecka är en emotsedd vecka med både MM-kvartsfinal mot Malmö City, ett lag i hyfsad form med fyra raka segrar och en målskillnad på 18-7. Och sedan en helg i Göteborg där vi bland annat ska möta flyktade André Jönssons lag Guldheden som spelar i div 4. Förhoppningsvis har då innermittfältaren hämtat sig från sin skada. Notera att Malmö City-matchen alltså spelas på Lindeborg. Efter dom två matcherna har vi kvar att möta Tomelilla innan seriestarten sen närmar sig med stormsteg. 

Nästa vecka drar träningen igång igen! Somliga ser nog gärna att utropstecknet raderas eftersom man vet vad som väntar under tränare Påhlsson. Men personligen har jag haft sån fotbollsabstinens under juluppehållet att jag verkligen ser fram emot att dra igång igen. Träningsupplägget blir samma som tidigare säsonger och även om det må vara jobbigt så har det från första dagen Pålle tog över huvudansvaret 2014 uppenbarligen gett resultat. I stora drag blir det (konst-)grästräning måndag och torsdagar medan det på träningen däremellan blir löpning/fys. Därmed inte sagt att grästräningarna inte innehåller löpning och fys. Truppen informeras om allt detta innan måndagsträningen. Efter att i tisdags varit med på en liten genomgång kring övningsinnehållet på träningarna är jag glad att jag inte satsat på att bli tränare. Ibland glömmer man bort hur mycket tid som ligger bakom varje träning, det är inte bara att kasta ut en boll. 

För egen del blir det starten på min åttonde säsong som lagledare i Kulladals seniorlag. Det är inte utan att man undrar var alla dom åren tog i vägen. Ibland känns det som  igår att jag under seniorträningarna satt där på betongläktaren och förde anteckningar till bloggen och Micke Sander till slut undrade om jag inte lika gärna kunde bli en del av gänget. Undrar om jag ens funderade i fem minuter. Även om jag har den längsta nuvarande streaken (*stolt*) bland ledarna är jag inte i närheten av antalet år mina kollegor har på Kulladals IP. Tränartrion som vet hur varenda grässtrå på A-planen ligger. Med risk för att bli sentimental här på fredagskvällen är det rätt häftigt att utgöra en ledargrupp tillsammans med personer man satt och beundrade som liten. Det säger ungefär lika mycket om föreningen som det faktum att spelare som varit i klubben sedan de knappt kunde träffa bollen, med samma hjärta och energi springer därute idag. Vilken förening vi har. Vilken sammanhållning vi har. Det blir så klart än mer speciellt när man går igenom de med- och motgångar vi gjort tillsammans. Det är klart att det blir som en familj, för mig - med många med mig - bokstavligt talat eftersom min bror är med och min pappa varit en del av det också. Mamma agerar fortfarande supporter dessutom, om det inte är risk för regn. Det är svårt att förklara vad man sysslar med när man varenda gång i januari står där med världens längsta försäsong framför sig, men nu försökte jag iallafall. 

Slut på det sentimentala. Trots iskyla ser vi för tillfället ut att slippa snön. Jag älskar snö, har gjort det sedan snöbandyn med brorsan i trädgården på Lindeborg och de många skidsemestrarna i Alperna - men just i fotbollssammanhang är den kass. Vi får väl anledning att återkomma till den under försäsongens början. 

Skånecupen är slut för denna gång. Överlag blev det ingen succé för Kulladal men 02:ornas "andralag" blev iallafall vinnare när dom igår plockade hem det nyinstiftade B-slutspelet efter seger mot Vellinge. Ett stort grattis till er! Dessutom var 03:ornas "förstalag" i B-slutspelsfinal idag, en final de dessvärre förlorade mot Lilla Torg. Det var kul att få känna på Skånecupsandan igen när jag var med juniorlaget, den har man saknat. Men inomhusturneringarna är inte slut i och med Skånecupens finaldagar. Vi och några av våra seriekollegor ska spela NH-cupen och några vet jag ska vara med i EMEK-cupen i Eslöv. Trots att man mestadels sitter och fryser mellan matcherna ute i hallen i Skurup har jag fått ett speciellt förhållande till cupen, det är ett roligt inslag under en grå januarimånad. Se om vi kan undvika förra årets relativt tidiga uttåg. 

Tycker ni årets första träning ligger extra tidigt? Så klart har bloggen statistik på det också. Det visar sig att årets träning är den tidigaste sedan åtminstone jag började som lagledare. Det är väl kul att börja säsongen med ett rekord direkt! Hoppas Pålle uppskattar min oerhörda statistik och inte blir irriterad på att jag gett spelarna "gnällmaterial".

Dags för Maverick! Favoritfilm :)