Den förre Kulladalsmålvakten Jimmie Andersson hade väl så smått börjat tänka på pension när bröderna Nilsson ringde och behövde en keeper till sitt div 5-lag. 40-åringen har varit skriven i Kulladal under hela tiden men har inte haft möjlighet att träna fullt ut. Men alldeles för bra för att lägga av. Sedan comebacken efter Nydalaåren ett antal år tillbaka så har Jimmie agerat back-up i Kulladalsmålet och gjort det med den äran. Under en period på över ett år gick han obesegrad och fick smeknamnet Mr 100. Barrikaden får en säker målvakt med bra fötter. Jimmie är spelklar till Barrikadens match mot Heleneholm nu på lördag, se om han tar plats i truppen direkt. Andreas Nilssons mannar går för övrigt bra med sju poäng på tre matcher. Från blogghåll säger jag ett stort lycka till Jimmie. Tack för tiden i Kulladal och även om det blev få matcher så var det en trygghet att ha dig att luta oss tillbaka mot. Du är en inspiration för den yngre generationen målvakter. Vi ses på Gullvik!   

Kulladal har i dagarna gjort klart med 19-årige yttermittfältaren Emil Vinkvist som närmast kommer från FC Trelleborg. Emil har tränat med laget senaste två veckorna och har imponerat så pass att en övergång utanför transferfönstret blev verklighet. Förutom FC Trelleborg har Emil representerat Trelleborgs FF där han 2017 var en del av truppen som spelade i U17 Allsvenskan. Ifjol kom han tvåa i HJ Div 1 Skånes skytteliga med sju fullträffar på åtta matcher. En serie som FC Trelleborg vann. Inför årets säsong blev han uppflyttad till A-truppen men har haft svårt att ta plats. Med jobbet i Malmö sökte han sig till Kulladal. Vi får in en energisk kantspelare med bra avslut som inte räds att utmana sin gubbe. Född 2000 är han dessutom en högst utvecklingsbar spelare. Emil är spelklar till att spela i omg 5 då Kulladal ställs mot Balkan på bortaplan. 

Välkommen till Kulladal Emil!

Nikola Antic gör på torsdagen sin sista träning med Kulladal innan det bär norröver till Blekinge där han ska börja plugga. "Niko" har spelat för klubben i hela sitt liv och det är med visst vemod vi ser honom lämna moderklubben. För två år sedan kom han upp i laget med debuten 2018 och sin första start i serieavslutningen mot Malmö City samma år. Försvararen, som mestadels spelat ytter på senare tid, har varit en lojal spelare som alltid givit sitt yttersta samtidigt som han haft en hög träningsnärvaro. Det har varit lite typiskt för Niko som jobbat hårt för att gå från att vara en breddspelare i 01-laget till en plats i A-laget med trettiosex matcher över totalt två säsonger (om vi tar bort våren 2018 och hösten 2020). Det var typiskt att han efter ljumskproblem inte fick chans att bli uttagen till vad som skulle blivit hans sista match i lördags. Vad Kulladal betyder för Niko blev tydligt för mig när han i samband med skadan blev så pass ledsen att det kom tårar. Det var oerhört fint samtidigt som det naturligtvis var tråkigt. Nu blev det istället inhoppet i träningsmatchen mot Limhamn som blev sista matchen med gänget och MM-matchen mot Ariana sista tävlingsmatchen. Vi skriver väl sista matchen för denna gången för en gång Kulladalare alltid Kulladalare som det brukar heta för våra pågar som växt upp på denna idrottsplats. 

Tack för denna gången och på återseende Niko!

Lördagens match mot Högaborg blev kostsam för två år våra yngre förmågor där Lukas Minter Wettergren ju tvingades utgå med en fotskada i paus och ersättaren Antonio Pavlovski fick känningar i knäet efter matchen. "Lure" stod helt över träningen igår kväll men kände sig redan bättre enligt egen utsago. Han kommer behöva bygga upp styrkan i foten om inte tejpa den till en början. Ante rehabade och kommer nog snart vara igång igen. I övrigt har vi legendaren Martin Persson på skadelistan med envisa ljumskproblem och sedan tidigare Patrik Ingholt som försöker ta reda på vilket skit som hämmar hans knä, ursäkta språket men det är sorgsamt att se en spelare kämpa så hårt för att komma tillbaka och gång på gång hindras.

Tre spelare har ett avstängsningshot hängande över sig och det är Eddie Ekblad, Robin Svensson och Tobias Olsson som står på två gula vardera.

Så var ni uppdaterade om det också.

Det är inte utan "darr på rösten" som jag skriver nyheten Mackan levererade för några dagar sedan. Kampen mot skadorna riskerade att förstöra livet efter fotbollen och det kan det inte vara värt med två kids under uppväxt. Vi som följt honom på nära håll vet att den kampen har varit mångårig och både med svett och tårar, det sistnämnda kanske mest för oss andra som såg honom slita. Jag fick ett långt fint sms där han tackade mig för åren vi haft tillsammans i Kulladal, det är mer sällan än ofta jag får såna sms av tidigare spelare kan jag säga och det säger väl egentligen allt om personen Marcus Sandén. Mån om att alla ska ha det bra. När Kulladals A-lag hade det som värst i mitten på 2014 plockade Patrik Påhlsson in den då hemvändande 24-åringen - ett beslut som skulle bli en viktig faktor för Kulladals resa upp från botten till toppen vidare till div 3. Och utan någon som helst tvekan den viktigaste A-laget gjort i modern tid. Redan i unga år var han en pådrivare och vi minns i matcherna mot Oxie (dit han gick efter säsongen 2008) en högljudd mittback som fick Filip Jönsson att ligga i lä. Den varan hade han med sig hem både på och utanför plan och kom därför att bli en viktig pusselbit i Pålles lagbygge. Talangen fanns, för vi gick upp med en i stort sett samma trupp som låg i botten bara halvåret innan, men det behövdes finslipas här och var. Ett av dom använda sand- (snyggt där) papperna var Mackan. En spelare som max nåt tolv seriematcher under en säsong (2015) och ändå satt en sådant stort avtryck på laget, klubben och människorna är minst sagt sällsynt. Sen är det ändå inte så konstigt när vi tänker efter och konstaterar vad familjen Sandén gjort för klubben genom alla år. Lagkamraterna ligger inne på mängder med anekdoter men jag minns så sent som i förra veckan när de yngre pratade om honom och hans bisarrt klockrena kommentarer. Ett ögonblick har mer än nåt annat etsat sig fast i minnet och det var efter en 4-4-match 2008 mot Olympic på konstgräset där Mackan ensam satt kvar vid mittcirkeln efter matchen besviken över resultatet. Vissa paralleller, men ändå inte eftersom Kulladal 2008 slogs i toppen, kan dras med Daniel Janssons besvikelse efter 0-1-förlusten mot Oxie 2013 där det stod klart att Kulladal skulle kvala för att hålla sig kvar i fyran - bara ett år efter div 3-spel. Två spelare med ett stort hjärta för Kulladal och två spelare vi kommer prata om långt efter de satt skorna på hyllan. Utanför Kulladalskarriären ska vi också nämna en för dom oförglömlig säsong tillsammans med sina tre bröder i Nydala 2013. Även om den allra största meriten för mig ligger i resan från 10:a i div 4 2014 till 8:a i div 3 2016 med en till stora delar samma trupp så har Mackan rönt stora framgångar i både seriespel (Div 3/4), cupspel (MM) och inomhuscuper (Skånecupen/NH-cupen). Det kanske allra finaste av det hela var att hans sista match kom att bli när han hoppade in och kvitterade mötet med Ariana (till slut vinst 3-2). En vinst som nu lett Kulladal till ännu en MM-final. Nu är det dags för klubben att knyta sig an den här fantastiska människan på ett eller annat sätt så vår framtid fortsätter att bli bättre och bättre dag för dag...

Tack för allt Mac-Attack!

Kulladal har i dagarna kommit överens med div 4-laget Gärsnäs om en utlåning av målvakten Rafael Korowajczyk. "Rafa" har inte fått så mycket speltid här under våren, dels på grund av få matcher överlag men också på grund av hård konkurrens på positionen. Ett undantag var den fina insatsen mot Ariana i MM som visade vilken fin framtid 20-åringen går till mötes. En ung målvakt under utveckling behöver speltid och när Gärsnäs bara divisionen under där Rafa dessutom har flera bekanta kom på tal hittades snabbt en lösning. Det är en lösning som gynnar alla parter där han dessutom kommer fortsätta träna med Kulladal under mv-tränare Zoltan Szabo.

Lycka till säger vi till både Rafa och Gärsnäs under hösten som kommer!

Kulladals målvakt Filip Hillgren kommer de nästkommande månaderna representera div 4-laget Lilla Torg. Det står klart efter en överenskommelse klubbarna emellan då Kulladal som bekant inte kommer spela seriematcher förrän i juni och Lilla Torg, som startar serien redan den 11april, var i stort behov av en målvakt. Det är en övergång som kommer gynna båda lagen eftersom "Hille" får flera tävlingsmatcher under bältet tvärtemot vad han hade fått i Kulladal. Målvakten har som bekant varit borta från fotbollen i nästan över arton månader och kommer må bra av speltid. Givetvis spelar Kulladals breda målvaktsuppsättning stor roll i beslutet då man även utan Hillgren har tillgång till fyra målvakter. Låneavtalet börjar på torsdag för att han ska kunna medverka i MM-semin ikväll och sträcker sig till 1juni, vilket ger tid för eventuella matcher i Kulladal innan serien drar igång i mitten på månaden. Det är föga troligt att Kulladal kommer göra fler avtal likt dessa med andra klubbar utan det ska ses som en isolerad händelse givet lagets målvaktssituation. 

Vi önskar Hille lycka till i Lilla Torg och hoppas på en framgångsrik vår där. På återseende i juni!

Under vintern inför säsongen 2012 dök han upp på Kulladals IP och Kulladal lyckades knyta till sig en stabil mittback inför sin första säsong i div 3 sedan 2007. 23-åringen kom då från div 1 och LB07 där han inlett sitt fotbollsäventyr i Malmö. Till Malmö kom han från sin hemstad Linköping för att plugga. Första säsongen gick inte som laget tänkt sig med en slutlig nedflyttning efter bara ett års spel. Nitton matcher från start blev det iallafall för mittbacken som tidigt skulle få smeknamnet "Bruce". Smeknamnet kom för övrigt till efter att han mitt under säsongen, och således missat en match, åkt till Göteborg för att se sin stora idol Bruce Springsteen. I takt med att den ena spelaren efter den andra valde att lämna laget efter nedflyttningen fanns en stor oro att även Linköpingssonen, som till skillnad från en stor skara av dom som lämnade inte hade någon koppling till klubben sen tidigare, skulle gå. Men beslutet att stanna och kämpa A-laget igenom tre tunga säsonger gjorde han för evigt ihågkommen i Kulladalskretsar. För Bruce själv var säsongerna 2013 och 2014 relativt framgångsrika när han skolade om till innermittfältare och gjorde det med den äran. Lagets oförmåga att hålla någon slags jämnhet kan knappast tillskrivas centrallinjen som tvärtemot höll laget flytande. En efterhängsen skada gjorde att han bara kom upp i femton matcher 2014 vilket till viss del förklarar en dipp för laget. Ändå blev han utnämnd till årets mittfältare 2014. Året efter följde en fantastisk säsong för både laget och Bruce. Med flest spelade matcher (21) och otroliga, ja otroliga sett till tidigare års utdelning, nio (!) mål var han en av lagets bästa spelare när ett ordentligt undertippat Kulladal lyckades vinna div 4 och åter ta klivet upp i förbundsserierna - där vi stannat sedan dess. Medan mittbacksparet nästan alltid var Martin Persson och Daniel Jansson så fick Bruce rätt ofta byta innermittfältspartner där André Jönsson, Marcus Sandén och Johan Mellqvist turades om att flankera östgösten. Men alltid till ständig leverans. Även 2015 blev han utnämnd till årets mittfältare. Otvivelaktigt var det den mest framgångsrika säsongen. Året efter drabbades han återigen av skador som gjorde att han bara kom upp i tretton starter men bidrog ändå med viktiga tre mål, varav ett i den oerhört viktiga derbysegern hemma mot Flagg. Och så kom det att bli de efterföljande säsongerna, inte nödvändigtvis på grund av skador men omkring tretton, fjorton matcher fick vi tillgång till honom och när han väl spelade levererade han alltid. En lyxig backup både på mittbacken och på innermittfältet skulle man väl kunna säga. Kärleken till fotbollen, klubben och lagkamraterna gjorde att han trots dåligt med tid ändå valde att fortsätta. I relativt färskt minne har jag inhoppet mot Flagg borta på Dalhem här under hösten vilken såhär i efterhand var matchen som höll oss kvar i div 3. Inhoppet kan tyckas som en bisak men det stabiliserade backlinjen och det är så vi minns Bruce´sista säsonger i Kulladal, en oerhört stabil spelare att kasta in när vi kunde. När jag skriver det här hyllningsinlägget till en rakt igenom fantastisk människa och lagkamrat så förstår ni att han mer eller mindre aviserat ett avslut i Kulladalströjan och med fotbollen i stort. Det är alltid tråkigt att tappa en så stor profil men det blir lättare av att minnas tillbaka till hans åttaåriga Kulladalskarriär där han gjort så mycket för oss och fått vara med på resan från återkval till div 4 och en topplacering i div 3 bara tre år senare. 

Jag är glad för att ha fått lära känna dig Bruce! // Din evige lagledare