Då kom så beslutet vi satt och väntade på. Det blev inte ett av dom tre alternativen bloggen var inne på i måndags utan ett fjärde något överraskande beslut. Samtliga Div 2 och Div 3 kommer starta i mitten på juni och genomföras i enkelserier. För er som inte är så insatta i vad det betyder så är det alltså att alla lag möter varandra en gång istället för två som är brukligt i seniorserier på vår nivå. Vi visste redan att den här säsongen blir väldigt speciell men att det skulle dras så här långt var åtminstone jag inte beredd på. I övrigt verkar man inte ändra på reglerna för i samma text som skickades ut till klubbarna står att kvalet till div 2 kommer genomföras som planerat. Då antar vi i samma veva att tre lag fortsatt åker ur och ett kvalar sig kvar - på elva matcher. Det är absurt. Men vi får se vad förbundet går ut med. Ett slags ytterligare besked gällande tidsplan och så vidare skulle komma senast till påsk. 

Det som nu står kvar att lösa är div 4-7 som inte ingår i SvFF. Rekommendationen från förbundets sida är att seriestarten ska skjutas på och anpassas efter de nationella serierna. Återstår att se vad Skåneboll i detta fallet går ut med. 

Men då vet ni. Ingen tävlingsfotboll att tala om förrän i juni 2020. 

Under vintern inför säsongen 2012 dök han upp på Kulladals IP och Kulladal lyckades knyta till sig en stabil mittback inför sin första säsong i div 3 sedan 2007. 23-åringen kom då från div 1 och LB07 där han inlett sitt fotbollsäventyr i Malmö. Till Malmö kom han från sin hemstad Linköping för att plugga. Första säsongen gick inte som laget tänkt sig med en slutlig nedflyttning efter bara ett års spel. Nitton matcher från start blev det iallafall för mittbacken som tidigt skulle få smeknamnet "Bruce". Smeknamnet kom för övrigt till efter att han mitt under säsongen, och således missat en match, åkt till Göteborg för att se sin stora idol Bruce Springsteen. I takt med att den ena spelaren efter den andra valde att lämna laget efter nedflyttningen fanns en stor oro att även Linköpingssonen, som till skillnad från en stor skara av dom som lämnade inte hade någon koppling till klubben sen tidigare, skulle gå. Men beslutet att stanna och kämpa A-laget igenom tre tunga säsonger gjorde han för evigt ihågkommen i Kulladalskretsar. För Bruce själv var säsongerna 2013 och 2014 relativt framgångsrika när han skolade om till innermittfältare och gjorde det med den äran. Lagets oförmåga att hålla någon slags jämnhet kan knappast tillskrivas centrallinjen som tvärtemot höll laget flytande. En efterhängsen skada gjorde att han bara kom upp i femton matcher 2014 vilket till viss del förklarar en dipp för laget. Ändå blev han utnämnd till årets mittfältare 2014. Året efter följde en fantastisk säsong för både laget och Bruce. Med flest spelade matcher (21) och otroliga, ja otroliga sett till tidigare års utdelning, nio (!) mål var han en av lagets bästa spelare när ett ordentligt undertippat Kulladal lyckades vinna div 4 och åter ta klivet upp i förbundsserierna - där vi stannat sedan dess. Medan mittbacksparet nästan alltid var Martin Persson och Daniel Jansson så fick Bruce rätt ofta byta innermittfältspartner där André Jönsson, Marcus Sandén och Johan Mellqvist turades om att flankera östgösten. Men alltid till ständig leverans. Även 2015 blev han utnämnd till årets mittfältare. Otvivelaktigt var det den mest framgångsrika säsongen. Året efter drabbades han återigen av skador som gjorde att han bara kom upp i tretton starter men bidrog ändå med viktiga tre mål, varav ett i den oerhört viktiga derbysegern hemma mot Flagg. Och så kom det att bli de efterföljande säsongerna, inte nödvändigtvis på grund av skador men omkring tretton, fjorton matcher fick vi tillgång till honom och när han väl spelade levererade han alltid. En lyxig backup både på mittbacken och på innermittfältet skulle man väl kunna säga. Kärleken till fotbollen, klubben och lagkamraterna gjorde att han trots dåligt med tid ändå valde att fortsätta. I relativt färskt minne har jag inhoppet mot Flagg borta på Dalhem här under hösten vilken såhär i efterhand var matchen som höll oss kvar i div 3. Inhoppet kan tyckas som en bisak men det stabiliserade backlinjen och det är så vi minns Bruce´sista säsonger i Kulladal, en oerhört stabil spelare att kasta in när vi kunde. När jag skriver det här hyllningsinlägget till en rakt igenom fantastisk människa och lagkamrat så förstår ni att han mer eller mindre aviserat ett avslut i Kulladalströjan och med fotbollen i stort. Det är alltid tråkigt att tappa en så stor profil men det blir lättare av att minnas tillbaka till hans åttaåriga Kulladalskarriär där han gjort så mycket för oss och fått vara med på resan från återkval till div 4 och en topplacering i div 3 bara tre år senare. 

Jag är glad för att ha fått lära känna dig Bruce! // Din evige lagledare