Det gick ju inte undgå att gå runt med den låten i huvudet hela söndagen. Efter lördagens förlust mot Flagg var åtminstone min känsla att det inte kunde bli värre. Dessförinnan invaggades man i en falsk trygghet och hittade nåt att skylla på gång på gång och sen sikta på Flaggmatchen som matchen vi skulle vinna för att ta oss ur skiten. Men när vi så förlorar även den och på det sättet. Nu väntar serieledaren LB07 runt hörnet så ja risken finns att det faktiskt kan bli värre men eftersom vi ligger sist och det inte är matchen vi förväntas vinna eller ens ta poäng i så blir kl 15.52 i lördags bottennoteringen för 2019. Nu ska det bara kunna bli bättre. Veckans två första träningar verkar ha slagit in samma ord i huvudet på spelarna för tempot på dom har inte liknat något vi sett senaste halvåret i positiv bemärkelse. Paradoxalt nog kan den svaga resultatraden lösa upp nervknutarna och anspänningen försvinna. Sen är gränsen från det till likgiltighet hårfin men sådant har det inte funnits tillstymmelse till hos ett Kulladalslag - typ någonsin - så dom farhågorna finns inte. Visst har det funnits dagar då inställningen svajat men någon likgiltighet aldrig. 

Tycker årets säsong börjar likna 2012 alltmer. Säsongen då vi med en tung start fick en uppförsbacke som aldrig tycktes ta slut. Liksom inför årets säsong tappade vi då spelare som låg bakom många poäng (mål- och assistmässigt) och det var uppenbart att vi inte lyckades ersätta tillräckligt utan befintliga spelare tvingades istället höja sig några procent. Efter sex omgångar hade vi fyra poäng. Men vi tog oss samman och kunde med en stark mitt och en hyfsad höst trots allt kämpa om kontraktet sista omgångarna. Vi hade återkvalplatsen i vår hand när Malmö City kvitterade och tog ledningen i slutet av sista matchen på Lindängen. Innan dess kunde vi med seger mot jumbon Furulund ha klarat ut det redan innan. Skillnaden från då och nu var att vi som nykomlingar inte hade många spelare med div 3-spel i bagaget. Och många av dom unga spelarna hade inte stött på någon större motgång med tre-fyra "plussäsonger" (bland annat två div 3-kval) på raken. 2012års trupp innehöll många unga spännande namn men var tunn. Årets trupp är betydligt mer rutinerad och dessutom bredare. Själva serien vill jag hävda var starkare än årets. Vi hade satsande lag som Prespa, BW90, FC Höllviken och IFK Trelleborg. I botten var det egentligen bara Furulund som var svaga. Så visst f-n finns det hopp ännu var vad jag ville säga med den historiska tillbakablicken. Denna gång kan vi försöka vakna tidigare än då och sen jaga ända in i kaklet. 

Tråkigt besked gällande Patrik Ingholts knäskada. Hans menisk hade fått sig en törn under rehaben av korsbandet och han tvingades till operation just idag faktiskt. Så en comeback dröjer dessvärre. Desto mer positivt kring Markus Swane vars första bollträning inte alls är långt borta. 

Om vi bara lyckas behålla samma träningsnivå som under första dagarna av denna vecka så finns förutsättningarna för att ta oss ur detta. Kändes förjävligt innan men det börjar bli lite bättre nu min vän...