Idag är en rätt stor dag inom Kulladalskretsar då två av klubbens trotjänare uppnår speciella årsdagar. Ulla Persson fyller 75år och sonen Ralf Ekberg fyller 50år, och just på samma dag. De båda behöver ingen större presentation utan var och en Kulladalare vet hur mycket dom gjort för klubben genom åren, och vet dom inte är det dags att någon talar om det för dom. Ulla tar sig fortfarande ner om vardagarna och har hand om caféet på IP. Fram till förra året har hon dessutom stått i caféet på i stort sett varenda hemmamatch. Nu avnjuter hon istället matcherna från sidlinjen. Både i det avseendet och att hon uppfostrat två fantastiska söner och tillika inte så lite viktiga A-lagsspelare och två fantastiska döttrar, som förutom att ha lirat själv hjälpt till på så många vis, så står klubben i en evig tacksamhetsskuld. För egen del finns det ingen i Kulladal jag kommit så nära som Ulla, efter att ha setts tre-fyra dagar i veckan i nio år och dessutom tillsammans varit först på plats och sist att lämna vid himmamatcherna. Segerkramen med Ulla är för mig lika viktig som segersången i omklädningsrummet. Det är till och med så att bloggen infört Ulla Persson-dagen som är i samband med Internationella kvinnodagen. Det är mitt sätt att hylla denna fantastiska människa. Jag har för inte så länge sedan skrivit en hyllning till Ralf på bloggen i samband med att han slutade som assisterande tränare för A-laget så det vore överflödigt med ännu en. Jag tycker mitt smeknamn på Ralf (Legenden) säger allt. Att han nu blir femtio bast känns overkligt. Det var ju nyligen jag satt bakom Sverker och såg mina idoler lira. Tillsammans med Martin Persson (som fyllde 35år i söndags) uppnår de tre en gemensam ålder på 160år och det tycker bloggen är värt att uppmärksamma. GRATTIS PERSSONS!