När jag började spela fotboll i Kulladals FF i början på 90-talet fanns hon där - alltid. Idag tjugotalet år senare är hon fortfarande här - alltid. Vid hemmamatcher med avspark kl 15 dyker jag upp strax innan kl 13 och tror att jag är tidig men då är hon redan på plats, i caféet redo för att göra i ordning för ännu en servering. När jag går hem två timmar efter match så är det samma visa, alltid kvar till sist och städar undan - ofta med hjälp av sin underbara familj, på många sätt Kulladals hjärta. Jag pratar naturligtvis om Ulla Persson. 

Idag är det den internationella kvinnodagen, en dag som officiellt instiftades av FN 1978. Det är tramsigt att kvinnor ska behöva ha en egen dag för att uppskattas men tyvärr är det väl så det är, jämställdheten könen emellan är på många sätt obefintlig. Jag känner själv att våra eldsjälar hyllas alldeles för lite så varför inte då göra den 8mars till Ulla Perssons dag. Idag möter vi Husie ute på Bäckagård och räkna med att Ulla är ute i Kvarnby för att heja fram oss, hon är nämligen inte "bara" caféet utan även vår främsta supporter. 

När det nu gått drygt fyra månader sen vår senaste tävlingsmatch har man bara gått och väntat på dagen då Ulla skulle öppna caféet och den dagen kom i torsdags och plötsligt kändes allt som det ska vara igen. Jag känner en glädje varje gång jag kommer ner till IP och Ulla finns där, lite som Kalle Anka på julafton - det är ett måste. Jag brukar skoja lite med Ulla om att när hon är på plats vid match så vinner vi och oavsett om det är så eller inte så ligger vinsten i att hon bara är där. 

Jag kan räkna upp många personer som för Kulladals FF är ovärdeliga men i topp hamnar alltid Ulla Persson.

Det här är en hyllning till en gudomlig kvinna.